Hans Bolling skrev en utmärkt krönika om d.o för något år sedan i Smokingliraren. Vi tycker att den är bland de bästa, därför publicerar vi den med benäget tillstånd från krönikören Den borde sitta upp på varje skola och arbetsplats så att alla vet varför DIF har randiga tröjor. Tack Hans!

Ränderna går aldrig ur

'From as early as before the year 1000, images in the
Western world had acquired the habit of reserving a
pejorative status for striped clothing. The first figures
who are graced with them are ? Cain, Delilah, Saul, Salome,
Judas.'

I år kommer AIK:s fotbollshjältar att spela i nydesignade
matchtröjor. Det tycks som om vi med fotbollens tilltagande
popularisering och kommersialisering får vänja oss vid att
tröjorna våra hjältar bär när de framträder förändras en
smula med allt jämnare mellanrum. Det är en utveckling som
ganska ofta får kritik av personer som av någon anledning
hellre tycker att det var bättre förr än att framtiden är
ljus. Klubbar och utrustningstillverkare anklagas för att
sko sig på supportrar, som tvingas, jag erkänner villigt att
jag inte riktig förstår hur detta påstådda tvång utövas,
köpa den senaste tröjan för dyra pengar. Från mitt alldeles
egna lilla elfenbenstorn kan jag dock inte se några
allvarliga brister med denna utveckling. Personligen tycker
jag att det är trevligt att kunna köpa mig en ny fintröja
åtminstone vartannat år. Varje välekiperad person bör ju
förnya sin garderob regelbundet. Om denna trend dessutom är
bra för klubbarnas ekonomi, så mycket bättre. Hur som helt
har denna utveckling fått mig att fundera en smula kring
fotbollströjor. Olika typer av färganalyser och vad färger
står för har ju varit ett populärt tema under de senaste tio
åren så där har jag knappast något att tillföra. Men det
finns ju annat som har med fotbollströjor att göra.

Den franske paleografen (paleografi = vetenskapen om äldre
tiders skrift) Michel Pastoureau, har skrivit en mycket
intressant bok om ränder, The Devil?s Cloth. I boken får vi
veta att redan under medeltiden föraktade anständiga
människor randiga kläder. Oviljan mot ränder hade ingenting
med estetiskt sinne att göra utan med en misstänksamhet mot
allt mot vilket en bakgrund inte tydligt kunde urskiljas. De
fann sådana kläder stötande. Denna syn på mönster innebar
att randigt kom att klä samhällets marginalgrupper som
bödlar, clowner och prostituerade, även djävulen avbildas
ofta iklädd randigt inom det medeltida måleriet. Denna syn
på ränder kom att leva kvar i västerlandet där man senare
låtit klä slavar och tjänare, sjömän och straffångar,
gansters och finansvalpar i just randigt. Figurer som
uppträder i randigt har alltså på ett eller annat sätt varit
ringaktade karaktärer. Valet av enfärgade eller randiga
kläder ska alltså ses ur en moralisk dimension. De som ses
som, och är, moraliska föredömen måste framhållas liksom de
som av en eller annan orsak bör ses ned på måste utpekas, vi
måste kunna se skillnad på den gode och den onde och det gör
vi genom klädesdräktens mönster.

Ett mönster börjar här uppenbara sig, ett mönster som säger
oss något om dagens svenska fotboll. Vi kan sluta fundera
kring varför olika klubbar uppträder med olika typer av
färgsättningar på sina tröjor. Det har ingenting med
tradition, estetik eller medvetna val att göra. Det är något
som beror på om de är föredömen i något hänseende eller om
de bör föraktas. Även om jag inte vet exakt hur min nästa
fintröja kommer att se ut när jag går iväg för att köpa den
inför den stundande säsongen så vet jag med säkert att den
kommer att vara enfärgad, den kommer inte att vara randig.
Klubben i mitt hjärta är nämligen en stilfull och anständig
klubb, ett moraliskt föredöme. Att vara AIK:are innebär stil
och klass. Tackvare Michel Pastoureaus bok vet vi även
varför djurgårdaren kommer att gå och införskaffa sig en
randig tröja. Det beror på en 1000-årig tradition i
västvärlden, en tradition som för att varna anständiga
människor mot moraliskt förkastliga befolkningsspillror
tvingat dem att uppträda i randigt. Likt straffångar,
gansters och finansvalpar måste djurgårdare uppträda i
randigt till varnagel för anständiga människor.


Hans Bolling