Tidigt på morgonen blir man, som vanligt, väckt av telefonen. Något yrvaken svarar man.
"Tjena, ska du med till Umeå?". Efter fem sekunders betänke tid åkte kläderna på och dags att sätta sig i en aldeles för liten bil som skulle bli ens liv 8 timmar frammåt...

På vägen upp roade vi oss med att garva åt ortsnamn som Sandarne och Njutånger innan vi tillslut kom fram till slitna Umeå Aréna.

Eftersom tabelläget inte var det bästa för något av lagen så var detta en verklig måste match. Skulle vi ha en chans att haka på Timrå och Leksand var det tvång på vinst. AIK grejade det genom att sätta 1-0 genom Engblom i mitten av den första perioden. I den andra ökade man på till 2-0 genom Andreas Pettersson. Det var dock inte AIK som var det bättre laget utan man fick snarare kriga stenhårt och spelade framför allt ett bra försvarsspel och kunde hålla relativt rent framför egen kasse. I den trede kommer dock en reducering till 1-2 och på en gång rasar spelet samman. Ett lag utan självförtroende börjar ofta tänka lite för mycket i sådana situationer och Björklöven öste skott över mycket duktiga Bäckström. Nämnas kan att AIK förlorade skottstatistiken med 37-25 i matchen.

De åtta timmarna hem kändes inte så tunga tackvare vinsten, AIK kröp trots allt lite närmare lagen där uppe sedan Timrå besegrat Leksand med 5-4 efter straffar därmed har vi 5 poäng upp till Timrå och 3 upp till Leksand.