Hur kommer det sig att det periodvis är så tyst i klacken att motståndarnas klack (om man nu kan kalla 12 pers för klack!) hörs över arenan?
Hur kommer det sig att vi skriker halsen av oss när det ser ut att gå bra, och tystnar eller (ännu värre) buar när vi har det trögt?

Vi är spelare nummer tolv / sju (beroende på sport förstås), det är dags att visa det. Jag fattar inte att det verkligen måste sägas igen och igen, men när en annan spelare i ett team tappar sugen, måste lagkamraterna pusha honom/henne till att göra sitt bästa.
Du buar INTE åt någon i det egna laget. Kom igen nu gnagare - det är ditt lag, dina lagkamrater.

Sänk inte laget - lyft oss!

Skärpning för ...
...den enda sport jag vet där man blir utvisad om man hejar fram sitt lag är fäktning (det hände under någon OS- semifinal -minns inte vilket år, alla Italienare utom fäktarna och tränarna åkte ut! ) - Ja det finns supportrar där också!!! Men eftersom det inte är fäktning det handlar om nu, utan AIK - laget i vårat hjärta, så kom och skrik.

Under kvalet ska inte en enda som kallar sig gnagare stanna hemma, och dessutom vill jag inte se en enda jävel stå tyst eller bua på läktarna.
Vi behöver inte ha någon som står framför oss och tar första ordet, varenda en av oss kan dra igång en ramsa. Dags att visa hur det ska vara, dags att visa vilka som är Sveriges bästa klack!

AIK får aldrig bli något annat än VI och .......
Vi e AIK,
å alltid e vi med er,
och alltid ska vi ser er ta poäng.

Madde Larsson